Nu flyttar jag igen.
Måste som ha testat var endaste bloggklient nu så förhoppningsvis ska jag så nöjja mig snart.
Ja jag hoppas då i alla fall att slippa knacka hemsida på egen hand. Men det är väl så, vill man ha det på sitt vis får man görat sjäv.
Wordpress känns bra just nu åtminstone.
Willkommen meine Damen und Herren!
http://vildfnitter.wordpress.com/
söndag 28 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Screentryck
Här kommer ett par bilder från screentrycksveckorna.
En hel del tid har förflutit sedan kursen men det har som pysslats med så mycket annat här att de där kreationerna helt ålade ur medvetandet.
En hel del tid har förflutit sedan kursen men det har som pysslats med så mycket annat här att de där kreationerna helt ålade ur medvetandet.
Här var det Ett stycke älg, träd, Roky Erickson, Flower travellin band och Dunderklumpen på t-shirts.
Jag köpte mig en stuv av ett linnetyg som jag sydde två bärpåsar av. Den ena har tryck av Mayakalendern (olika tryck på fram och baksida) den andra har tryck av ett speciellt träd och var till en väldigt speciell människa. Jag köpte mig också ett fint manchestertyg som jag sydde en kjol av och tryckte grönt mönster på. Det orangebruna mönstret på kuddfodralen är från samma screenram.
Visst var det intressant och roligt att hålla på med men jag hade under hela kursen ett gnagande samvete över allt slöseri. Inte tusan behövde jag varken en trave nya t-shirts eller en ny kjol. Jag som har en sådan översvällande garderob att jag skäms. Många av plaggen jag tryckte på var 'second hand' och jag har här i dagarna rensat ut ungefär 5 kassar kläder från garderoben som får gå till bättre behövande, men.. ändock...
Det är den här känslan jag får, som gör att jag har svårt att sälla mig under kursuppgifterna i skolan. Allt känns så.. förkastligt, menlöst, fruktlöst. Jag vill skapa! Absolut! Jag vill göra vackert, skapa skönhet som får människor att må bra. Men inte genom att bidra till slöseri, köp och släng. Särskilt inte då vi arbetar med mycket giftiga och fabriksframställda material. Huva.
Så jag har ansökt till en handfull skolor där jag kan få göra just det, göra vackert, som får folk att må bra, med organiska material. Och jag är så glad, så spänd, så rädd, så nyfiken, så förväntansfull!
söndag 14 mars 2010
Mer vårbestyr
Mer rensning, rening.
Det var inget minde än 13 år sedan jag var utan piercingar, smink och med min naturliga hårfärg i samma veva (sminkat mig har jag knappt gjort alls de senaste fem åren..)
Sedan dess har jag tryggt hållit mig bakom en ridå av utsmyckningar och som min bror skulle ha sagt; ljug.
Det låter förstås mer dramatiskt än vad jag har upplevt det efter vägen. Det som verkligen varit dramatiskt däremot var att avklä mig den slöjan som så länge funnits som en snuttefilt både inuti och utanpå.
Aldrig har jag väl tänkt att det är någon slags maskerad jag uppehållit mig med, men från där jag är nu kan jag klart se att det finns något beskyddande i att inte vara helt avklädd, inte vara helt riktigt den man är. Trygg men skör. Trygg men fast förankrad i ytligheter av denna värld som hindrar utveckling, inveckling.
Någon kanske skulle säga att den man är finns på insidan och att yttre utsmyckning kanske snarare kan ta fram den man känner sig som på insidan. Ja så har i alla fall jag själv resonerat tidigare. På det sättet kan man väl säga att mitt yttre helt klart har representerat vem jag varit på insidan; någon som inte varit redo för att möta livet avklädd. Någon som inte varit redo att möta sig själv? För mina ståndpunkter, mina intressen, min väg i livet ryms förstås inte i utseendet. Man kan givetvis inte lägga utseendet åt sidan (det sitter där det sitter) och det är väl inte fel att sköta sitt yttre, ta hand om sitt hår, klä sig i sånt man finner vackert, men man kan göra sig säker på att man inte "ser ut" för bekräftelsens skull. Bekräftelse från andra men framförallt bekräftelse från sig själv. Man kan göra sig säker på att utseendet manifesterar vem man är och inte vem man önskar att man vore. Istället kan man fråga sig varför man önskar att man vore just så...
Henna köper ingen lantgård.
Hur som helst, för att jag själv ska kunna vara helt säker, gör jag så här...
Det var inget minde än 13 år sedan jag var utan piercingar, smink och med min naturliga hårfärg i samma veva (sminkat mig har jag knappt gjort alls de senaste fem åren..)
Sedan dess har jag tryggt hållit mig bakom en ridå av utsmyckningar och som min bror skulle ha sagt; ljug.
Det låter förstås mer dramatiskt än vad jag har upplevt det efter vägen. Det som verkligen varit dramatiskt däremot var att avklä mig den slöjan som så länge funnits som en snuttefilt både inuti och utanpå.
Aldrig har jag väl tänkt att det är någon slags maskerad jag uppehållit mig med, men från där jag är nu kan jag klart se att det finns något beskyddande i att inte vara helt avklädd, inte vara helt riktigt den man är. Trygg men skör. Trygg men fast förankrad i ytligheter av denna värld som hindrar utveckling, inveckling.
Någon kanske skulle säga att den man är finns på insidan och att yttre utsmyckning kanske snarare kan ta fram den man känner sig som på insidan. Ja så har i alla fall jag själv resonerat tidigare. På det sättet kan man väl säga att mitt yttre helt klart har representerat vem jag varit på insidan; någon som inte varit redo för att möta livet avklädd. Någon som inte varit redo att möta sig själv? För mina ståndpunkter, mina intressen, min väg i livet ryms förstås inte i utseendet. Man kan givetvis inte lägga utseendet åt sidan (det sitter där det sitter) och det är väl inte fel att sköta sitt yttre, ta hand om sitt hår, klä sig i sånt man finner vackert, men man kan göra sig säker på att man inte "ser ut" för bekräftelsens skull. Bekräftelse från andra men framförallt bekräftelse från sig själv. Man kan göra sig säker på att utseendet manifesterar vem man är och inte vem man önskar att man vore. Istället kan man fråga sig varför man önskar att man vore just så...
Henna köper ingen lantgård.
Hur som helst, för att jag själv ska kunna vara helt säker, gör jag så här...
lördag 20 februari 2010
Matpepp!
Nu när jag har svultit i tre dagar har min längtan efter mat byggts upp till aldrig tidigare nådda höjder. Kan ju verka lite fånigt när det finns sådana som är så hardcore att de kan leva på bara vatten i två veckor, själv är jag inte riktigt där än men med lite träning så!
Nu hur som haver har det varit mycket fokus på mat idag när den har blivit tillåten igen. All tid jag inte har spenderat med att tillreda livsmedel eller ätit av dem, har jag i alla fall tänkt på eller läst om dem (till skillnad från de tidigare tre dagarna då jag bara har tänkt på och läst om ;).
Jag mådde pyton igen när jag klev upp kvart i 6 i morse. Musklerna var helt avslagna och hjärnan likaså. Ingenting ville riktigt fungera förrän vid lunchtid så jag fixade inte att äta något mer än en smoothie förrän på eftermiddagen. Och jag må säga att jag fortfarande är rätt slak. Lite fin mat har jag fått i mig nu dock samt även lyckats städa i ordning i barnrummet med lite hjälp. Att kasta det som är överflödigt där inne får jag ta tag i när de små inte är hemma. För dem är minsta lilla papperstuss en kär ägodel i stundens hetta. Till middag Improviserades fram ett par råa delikatesser, någon slags tacorullader och en magnifik kaka till efterrätt. Jag njöt varje sekund!
Ja och så ska jag göra ett seriöst försök att sluta bita på naglarna nu...
Nu hur som haver har det varit mycket fokus på mat idag när den har blivit tillåten igen. All tid jag inte har spenderat med att tillreda livsmedel eller ätit av dem, har jag i alla fall tänkt på eller läst om dem (till skillnad från de tidigare tre dagarna då jag bara har tänkt på och läst om ;).
Jag mådde pyton igen när jag klev upp kvart i 6 i morse. Musklerna var helt avslagna och hjärnan likaså. Ingenting ville riktigt fungera förrän vid lunchtid så jag fixade inte att äta något mer än en smoothie förrän på eftermiddagen. Och jag må säga att jag fortfarande är rätt slak. Lite fin mat har jag fått i mig nu dock samt även lyckats städa i ordning i barnrummet med lite hjälp. Att kasta det som är överflödigt där inne får jag ta tag i när de små inte är hemma. För dem är minsta lilla papperstuss en kär ägodel i stundens hetta. Till middag Improviserades fram ett par råa delikatesser, någon slags tacorullader och en magnifik kaka till efterrätt. Jag njöt varje sekund!
Barnen fick veganska morotspankakor med hemmagjord lingonsylt att rulla med istället för sallad.
Min fantabulistiska middag gjorde jag genom att rulla in en nötblandning/smet av valnötter, tomat,spiskummin och salt, tillsammans med ruckola, spenat, wakame och soltorkad tomat i salladsblad. En dressing av rapsolja, shoyu och hackad chili fick bli kronan på verket. Raurrrrrr
Efterrätten bidde en näringsspäckad blåbär- och äppelkaka med ungefär hundra ingredienser. Kanske den bästa kakan det här året!
Ja och så ska jag göra ett seriöst försök att sluta bita på naglarna nu...
Äppel- och blåbärskaka i tre lager
Botten
1,5dl valnötter
1,5dl cashewnötter
1dl pecannötter
0,5dl gojibär
0,5dl torkade blåbär
1msk vetegroddar
1msk näringsjäst
1tsk kanel
3tsk agave
2tsk kokosfett
Blanda samman allt i matberedare, tryck ut i form.
Blanda samman allt i matberedare, tryck ut i form.
Mellanlager
1,5 rivet äpple
1msk russin
Bred rivet äpple över botten, strö russin ovanpå.
Bred rivet äpple över botten, strö russin ovanpå.
Topping
1dl blödlagda cashewnötter
0,5dl vatten
2tsk agave
0,5 tsk vaniljpulver
0,5dl blåbär
3tsk kokosfett
Blanda samman i matberedare, bred ut och garnera.
Blanda samman i matberedare, bred ut och garnera.
Jag kylde av kakan i frysen i någon minut så att den fick stabilisera sig efter smetandet.
fredag 19 februari 2010
Dag 3, färdig för den här gången
Gojibären får en egen fin burk nu. ordning och reda i skafferiet!
Vid lunchtid idag var utresningssymptomen så illa att jag var redo att avbryta men med lite sms-kontakt med min lyckas smed, en banan, ett äpple (det enda jag ätit idag så när som på några gojibär) och en avledande promenad i snöstormen orkade jag vidare.
Då hade jag legat i 3 timmar i sängen och bara frusit. Yllekofta och två täcken till trots.
Musklerna var helt utslagna och huvudet bara bultade. Jag tog en tur till hälsokost och boostade skafferiet lite med gojibär, alger, shoyu och agave sen vidare till livsmedelsbutiken för melon, melon, bananer och en drös nötter. Det märkliga var att det som räckte att få samla lite mat i ryggsäcken för att det skulle kännas tillfredställande. Hela vägen hem från centrum gick jag med livliga fantasier om vad jag skulle ställa till med för taberas hemma. Kanske levde jag mig in i det så mycket att kroppen sen trodde den hade ätit? Så sugen var jag inte när jag kom hem i alla fall. Då satte jag igång med städandet istället och blev färdig med köket. Bra där! I det här tempot har jag städat hela lägenheten om två veckor!
Klar förbättring!
I morgon tänker jag äta igen. Lite mer frukt, nån avokado och lite groddar kanske. Nästa gång jag fastar blir det på bara vatten och juice, och några fler dagar. Det känns bra att ha tagit det lite försiktigt nu första gången. Jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig och trodde nästan lite att jag skulle dö utan mat. Jag med min attackhunger. Men jag känner mig stark! Stark, förvånad och upplyst! Ja och så luktar jag illa också..
torsdag 18 februari 2010
Dag 2
Vad gäller utresningen i hemmet har jag kommit igång ordentligt nu. Det har sorterats, torkats och kastats nästan nonstop sedan igår morse. Ändå har jag inte ens tagit mig igenom hela köket. Närmare tio kassar har kånkats till soprummet innehållandes allt från amningsnappar och blomkrukor, till livsmedel av typen jag inte längre vill förtära ("vanligt" salt, gammalt kaffe etc). Jag är i chocktillstånd! Vem hade kunnat ana vilka mängder mojänger och grunkor som får plats i skåp och lådor utan att synas!? Inte minst hur mycket skräp... Man skulle lätt kunna säga att jag inte sett skogen för alla träd.. eller träden för all skog.
Intressant är ju att jag kunnat leva i det här länge länge utan att det rört mig alls men nu när jag börjat rena mitt hem (och mig själv) är det knapt uthärdligt att vara i något annat rum än i köket. Jag kan inte låta bli att småtorka lite, småplocka, smådamma lite när jag måste röra mig genom resterande av lägenheten. Eller kika bara med ena ögat. Jag antar att det är så jag gjort tidigare. Kikat med bara ena ögat.
Fastan flyter på utan några större hinder. Jag är hungrig. Helt klart. Men det är mest en fråga om "mind over matter". Igår åt jag sammantaget 1,5 banan, 1 äpple och 3 skivor honungsmelon. Därutöver drack jag två kannor (2 liter) örtte och några glas vatten. Jag tyckte jag drack mest hela tiden men jag misstänker att det ändå var i minsta laget så idag försöker jag få ner lite mer.
Något jag tycker är spännande är att jag vaknade pigg innan väckarklockan ringde 06.00 i morse.
Jag somnade nog närmare ett i natt och vid sådana omständigheter brukar jag inte vara människa förrän vid niotiden, tidigast. Nu vid lunch är jag fortfarande pigg och full av energi. Hittills har jag ätit en banan, en skiva honungsmelon och druckit en kanna örtte och några glas vatten. Jag är så förundrad! Tänk vad kroppen är inställd på att klara av. Jag är så glad att jag satte igång det här och får lära känna mig själv på nya sätt. Spännande!
onsdag 17 februari 2010
Ut med det gamla
I lördags spelade vårsolen årets första värmande strålar över min panna. Ett varsel om vad som är i antågande.
Alldeles inom kort är det dags att öppna altandörren och släppa in värmen. Dags att räkna såkrukor, hämta jord på handelsträdgården, botanisera bland fröer och ordna med andra förberedelser inför den första sådden. Nytt liv i stugan!
Men först ska det gamla ut!
Så sakterligt har jag börjat dissekera hemmanets alla skrotupplag och förråd. Många är de tingestar som följt med hem från loppisar, soprum, containrar och vänners egna skrotupplag. Mycket har kommit till god nytta men lika väl mycket har visat sig överflödigt och hopar sig bara som proppar i energiflödet. Nu är det dags att mitt rappel och bråte vandrar vidare och bistår någon annan på ett mer fertilt vis.
Propparna i energiflödet på insidan löser jag genom att fasta.
Att fasta är något som de flesta förknippar med Abrahamitiska traditioner, exempelvis den kristna 40 dagarsfastan som av ett sammanträffande inleds just idag. Enligt svensk etymologisk ordbok har fastan däremot sannolikt rituell betydelse redan i hednisk tid, vilket känns ytterst befogat med tanke på dess renande egenskaper. För egen del har jag aldrig fastat tidigare så jag kan inte på empirisk grund säga att kroppen helar sig och sinnet skärps på så vis som de lärda påstår. Inte mindre viktigt känner jag ändå att den mentala, själsliga reningen är. Så jag dricker vatten, nässel & ayruvediskt detox-te och äter inte mer än lite frukt under några dagar.
Ge plats åt liv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)