Det for till Susanne, växtfärgades, täljdes, tovades och spanns.
Och huu vad jag saknar henni. Och huu vad jag behöver riktig stjärnhimmel, fura, koda, knarriga golv och vedvärme. Här hemma är situationen knappast tillfredsställande, men jag fortsätter att filtrera bort AGA som bolmar i perforin och kikar med tunnelseende på månen och aftonstjärnan. Resten av stjärnhimlen finns ju faktiskt där också.. jag bara ser inte på den just nu. Syrenbuskarna spretar glest utanför men jag blundar och luktar på julgranen som barrar över vardagsrumsgolvet. Det är så man får göra. Välja vart man ska titta. Vad man ska se. Och ibland behöver man titta på lite bilder...
Sus's fina ateljé och frukostmys i köket.
Sus vid spinnrocken. Morgontovning i pyamasen.
Sinus
Pullorna
Stenlavsfärgning och spinn
Ja precis så är det ju, dina ord träffar rätt in. Man får verkligen välja vart man ska titta, och herregud så liten ytan är som faktiskt är trevlig att se på! :(
SvaraRaderaja huvva. Jag tycker ofta att det hjälper att dokumentera med kameran. Där har man ett givet verktyg att städa bort skräpet i perforin med. Jag tror jag tittar lite extra, lite nogrannare, är lite uppmärksammare på de där små detaljerna då. För de måste vi ta fasta på! Det lilla! Vi som är stadsbarn.
SvaraRaderaJa, det är nog sannerligen ett bra verktyg. Speciellt då man får möjlighet att sätta ihop flera bilder på det lilla vackra som faktiskt finns efter varandra, känns lite "större" då på någe vis.
SvaraRaderaHär har jag märkt att jag i allt längre perioder helt slutat titta efter fint & vackert..Som en grå hinna som beslöjar den hungrande delen av en! Avtrubbad?
Jag hamnar själv i sådanda hål lite då och då. Då försöker jag hitta något nytt projekt att brinna för. Kan vara att lära mig en ny hantverksteknik eller liknande. Då kommer ny livskraft och då ser jag även det fina runt omkring mig bättre och tjopp har man kravlat sig ur det där hålet.
SvaraRadera