Screentryck

Här kommer ett par bilder från screentrycksveckorna.
En hel del tid har förflutit sedan kursen men det har som pysslats med så mycket annat här att de där kreationerna helt ålade ur medvetandet.

Här var det Ett stycke älg, träd, Roky Erickson, Flower travellin band och Dunderklumpen på t-shirts.

 Jag köpte mig en stuv av ett linnetyg som jag sydde två bärpåsar av. Den ena har tryck av Mayakalendern (olika tryck på fram och baksida) den andra har tryck av ett speciellt träd och var till en väldigt speciell människa. Jag köpte mig också ett fint manchestertyg som jag sydde en kjol av och tryckte grönt mönster på. Det orangebruna mönstret på kuddfodralen är från samma screenram.

 Visst var det intressant och roligt att hålla på med men jag hade under hela kursen ett gnagande samvete över allt slöseri. Inte tusan behövde jag varken en trave nya t-shirts eller en ny kjol. Jag som har en sådan översvällande garderob att jag skäms. Många av plaggen jag tryckte på var 'second hand' och jag har här i dagarna rensat ut ungefär 5 kassar kläder från garderoben som får gå till bättre behövande, men.. ändock... 

Det är den här känslan jag får, som gör att jag har svårt att sälla mig under kursuppgifterna i skolan. Allt känns så.. förkastligt, menlöst, fruktlöst. Jag vill skapa! Absolut! Jag vill göra vackert, skapa skönhet som får människor att må bra. Men inte genom att bidra till slöseri, köp och släng. Särskilt inte då vi arbetar med mycket giftiga och fabriksframställda material. Huva.

Så jag har ansökt till en handfull skolor där jag kan få göra just det, göra vackert, som får folk att må bra, med organiska material. Och jag är så glad, så spänd, så rädd, så nyfiken, så förväntansfull!

Sunna

Jag har nålbundit mig ett par sockar.
Strumphälarna blir knallgula av att nötas mot det lökfärgade garnet. Det är fint. Som solen.
Jag behöver sol! Det är som svårast för mig att landa i nuet när vi, jag och allt annat som lever på jorden, är på väg mot ljusare tider här i slutet av vinterperioden. Vintern är fantastisk. Gnistrande, stjärnklar vila. Den faller sig precis där den behövs allra bäst. Men nu längtar jag så det gör ont efter ljuset. Så mycket att jag i stunder inte ser att ljuset faktiskt har återvänt redan, tillsammans med Göken.
Men, det här är en viktig period också. Jag skulle inte vilja hoppa över den.
Sunna ska återvända i långsam takt. Det är många förberedelser som ska hinnas med, själsliga, kroppsliga och praktiska.
Allt är nu, nu är allt.

Jag virkar också.

mössor

Två myssor har jag just knåpat ihop. Och nu känner jag mig väldigt tomhänt och nästan lite handikappad utan något ulligt för händerna. Funderar så vad jag ska ta mig för här näst.
Jag håller på att handspinna en massa ull som legat och drällt sedan i somras. Drällt var verkligen ordet. Det är standard med några krulliga ulltusar längs vägglisterna här hemma numer. Hur som helst tar det ju sin lilla tid men jag ser verkligen fram emot att få söma nåt fint av det sedan!
Det blir så nära det kan bli ett slow-slöjd projekt. Ullen har jag inte själv klippt av men åtminståne samlat ihop bland halmstrån och fårskit för egen maskin.
Jag ska nog ge mig på att färga det färdigspunna garnet sen när våren kommer och växtligheten med den. Björk kanske.
Är det någon som förresten har räknat efter ungefär hur mycket ull det går åt (i vikt) till att nålbinda ett par vantar av medel vuxenstorlek så dela gärna med er av det.