Jag har nålbundit mig ett par sockar.
Strumphälarna blir knallgula av att nötas mot det lökfärgade garnet. Det är fint. Som solen.
Jag behöver sol! Det är som svårast för mig att landa i nuet när vi, jag och allt annat som lever på jorden, är på väg mot ljusare tider här i slutet av vinterperioden. Vintern är fantastisk. Gnistrande, stjärnklar vila. Den faller sig precis där den behövs allra bäst. Men nu längtar jag så det gör ont efter ljuset. Så mycket att jag i stunder inte ser att ljuset faktiskt har återvänt redan, tillsammans med Göken.
Men, det här är en viktig period också. Jag skulle inte vilja hoppa över den.
Sunna ska återvända i långsam takt. Det är många förberedelser som ska hinnas med, själsliga, kroppsliga och praktiska.
Allt är nu, nu är allt.
Jag virkar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar