Flytt

Nu flyttar jag igen.
Måste som ha testat var endaste bloggklient nu så förhoppningsvis ska jag så nöjja mig snart.
Ja jag hoppas då i alla fall att slippa knacka hemsida på egen hand.  Men det är väl så, vill man ha det på sitt vis får man görat sjäv.
Wordpress känns bra just nu åtminstone.
Willkommen meine Damen und Herren!

http://vildfnitter.wordpress.com/

Screentryck

Här kommer ett par bilder från screentrycksveckorna.
En hel del tid har förflutit sedan kursen men det har som pysslats med så mycket annat här att de där kreationerna helt ålade ur medvetandet.

Här var det Ett stycke älg, träd, Roky Erickson, Flower travellin band och Dunderklumpen på t-shirts.

 Jag köpte mig en stuv av ett linnetyg som jag sydde två bärpåsar av. Den ena har tryck av Mayakalendern (olika tryck på fram och baksida) den andra har tryck av ett speciellt träd och var till en väldigt speciell människa. Jag köpte mig också ett fint manchestertyg som jag sydde en kjol av och tryckte grönt mönster på. Det orangebruna mönstret på kuddfodralen är från samma screenram.

 Visst var det intressant och roligt att hålla på med men jag hade under hela kursen ett gnagande samvete över allt slöseri. Inte tusan behövde jag varken en trave nya t-shirts eller en ny kjol. Jag som har en sådan översvällande garderob att jag skäms. Många av plaggen jag tryckte på var 'second hand' och jag har här i dagarna rensat ut ungefär 5 kassar kläder från garderoben som får gå till bättre behövande, men.. ändock... 

Det är den här känslan jag får, som gör att jag har svårt att sälla mig under kursuppgifterna i skolan. Allt känns så.. förkastligt, menlöst, fruktlöst. Jag vill skapa! Absolut! Jag vill göra vackert, skapa skönhet som får människor att må bra. Men inte genom att bidra till slöseri, köp och släng. Särskilt inte då vi arbetar med mycket giftiga och fabriksframställda material. Huva.

Så jag har ansökt till en handfull skolor där jag kan få göra just det, göra vackert, som får folk att må bra, med organiska material. Och jag är så glad, så spänd, så rädd, så nyfiken, så förväntansfull!

Mer vårbestyr

Mer rensning, rening.

Det var inget minde än 13 år sedan jag var utan piercingar, smink och med min naturliga hårfärg i samma veva (sminkat mig har jag knappt gjort alls de senaste fem åren..)
Sedan dess har jag tryggt hållit mig bakom en ridå av utsmyckningar och som min bror skulle ha sagt; ljug.
Det låter förstås mer dramatiskt än vad jag har upplevt det efter vägen. Det som verkligen varit dramatiskt däremot var att avklä mig den slöjan som så länge funnits som en snuttefilt både inuti och utanpå.
Aldrig har jag väl tänkt att det är någon slags maskerad jag uppehållit mig med, men från där jag är nu kan jag klart se att det finns något beskyddande i att inte vara helt avklädd, inte vara helt riktigt den man är. Trygg men skör. Trygg men fast förankrad i ytligheter av denna värld som hindrar utveckling, inveckling.
Någon kanske skulle säga att den man är finns på insidan och att yttre utsmyckning kanske snarare kan ta fram den man känner sig som på insidan. Ja så har i alla fall jag själv resonerat tidigare. På det sättet kan man väl säga att mitt yttre helt klart har representerat vem jag varit på insidan; någon som inte varit redo för att möta livet avklädd. Någon som inte varit redo att möta sig själv? För mina ståndpunkter, mina intressen, min väg i livet ryms förstås inte i utseendet. Man kan givetvis inte lägga utseendet åt sidan (det sitter där det sitter) och det är väl inte fel att sköta sitt yttre, ta hand om sitt hår, klä sig i sånt man finner vackert, men man kan göra sig säker på att man inte "ser ut" för bekräftelsens skull. Bekräftelse från andra men framförallt bekräftelse från sig själv. Man kan göra sig säker på att utseendet manifesterar vem man är och inte vem man önskar att man vore. Istället kan man fråga sig varför man önskar att man vore just så...
Henna köper ingen lantgård.
Hur som helst, för att jag själv ska kunna vara helt säker, gör jag så här...